Sussie - det är jag!

En dag för ca 33 år sen kom det en flicka och plingade på min dörr hemma i vaxmora. Jag hade ganska nyligen flyttat dit med min mamma efter hennes skilsmässan från min biologiska pappa.
Utanför dörren stod en flicka, hon såg ut att vara i min ålder

-hej, får jag leka med din flicka? frågade hon min mamma.

Sen den dagen har jag och Anna varit vänner... Vi har delat mycket och vi har följts åt dagis - lågstadiet - mellanstadiet - högstadiet - gymnasiet.. Just nu känner jag mig otillräcklig.. Något mycket tragiskt har drabbat Anna och hennes familj. Hennes själsfrände och äkta man gick vidare i söndags kväll! Björn fick en aggressiv form av cancer november -11, nu ett år senare var det dax för honom att lämna Anna och sin familj.
Denna helg har varit omtumlande.. Känslorna har gått upp och ner. Jag uppskattar min egen familj något oerhört. Jag är tacksam för varje dag!

Anna har många vänner runt sig, och vi ska se till att hon inte tappar fotfästet. Hon har en riktigt speciell vän som släppt allt för henne, Annica! Om jag någonsin hamnar i en sån svår situation som Anna är i nu, då hoppas jag att jag har en sån vän som Annica ❤

Björn- till dig vill jag säga... Var inte orolig, vi ser till att Anna har det bra! Se till att du har det bra nu... Vi ses alla i nangijala!

Anna - finns här alltid... ❤

Annica - hoppas du förstår hur värdefull du är!!